För sent ute på Solvalla – bara bäst på Bjerke.
Borups Victory dominerade Oslo Grand Prix från ledningen.
- Man är väldigt lycklig. En underbar häst, konstaterade Daniel Wäjersten efter elitloppsrevanschen på nytt löpningsrekord.
Lottad till spår åtta bakom bilen i elitloppsförsöket hamnade Borups Victory för långt bak i ett försök som gick sällsynt långsamt från början, och därmed sällsynt snabbt till slut.
Då hjälpte det inte att hästen flög upploppet ner i 1.03-fart – snabbast av alla under hela elitloppshelgen.
Men återupprättelsen kom omedelbart.
I Norges största travlopp drog hästen spår 2, tog sig till ledningen och fick därmed visa sitt fulla kunnande.
Trots att Örjan Kihlström och Epic Kronos försökte bjuda upp till dans från utsidan var det aldrig något snack om var segern skulle gå.
- Det gick fort första varvet, Örjan höll uppe tempot. Sedan valde jag att dra undan runt sista sväng eftersom jag hade ganska mycket krafter kvar. Hästen trodde nog att han var i mål, så jag fick påminna honom, då sträckte han på sig 50 kvar, konstaterade Wäjersten efter triumfen värd nästan miljonen svenska kronor – i princip vardagsmat för Borups Victory och den sjätte största prischecken under tre säsonger i eliten.
- Man är väldigt lycklig, såklart. En underbar häst. Han är lugn och samlad och vet precis vad han ska göra, det är ett superproffs hästen. Det har varit en ära att vara med på hans resa. Han håller samma nivå som han har gjort de senaste säsongerna och jag hoppas att han har ett eller två år till, det här passgångarblodet som han har i sig har ju visat att de brukar kunna tävla lite längre än våra vanliga hästar, fortsatte Wäjersten om åttaåringen som klockades till löpningsrekordet 1.09,9/2 100 meter autostart och passerade 15 miljoner kronor insprunget – vilket enligt qhurth.com placerar honom som nummer 26 bland svenskfödda travare i historien – hack i häl på legendariske Copiad.
En häst som har potential att nå samma höjder är två år yngre Epic Kronos, som fortfarande har en brist gällande startsnabbhet och därför åter tvingades vandra den tunga vägen.
- Loppet blev ungefär som de flesta trodde. Tempot var rätt så lagom, den här gillar att tuffa på i bra tempo. Vi fick stryk av en jättebra häst och vår häst gjorde det bra som tvåa, konstaterade körande Örjan Kihlström.
Tredjepriset gick också till Wäjersten via frenetiskt spurtande Kuiper, som visade att han knackar på dörren till eliten.
- Det är en häst på uppgång, och det var nog ingen tillfällighet att han vann i Danmark senast. Jag såg inte var han satt, men han måste ha gått väldigt bra till slut, konstaterade Wäjersten från segersulkyn medan körande Mats E Djuse fyllde i:
- Det var lite surt att vi inte kom igenom bättre från början, då hade vi kanske kunnat utmana Borups, även om jag inte vet hur mycket krafter Daniel hade kvar. Nu fick vi runda ute i spåren 700 kvar, men hästen gick väldigt bra hela vägen in i mål.
Att hästar med passgångarstam tål många säsonger i högsta klassen är Betting Pacer ett strålande exempel på.
Björn Goops nioåring har sannolikt aldrig varit bättre än nu och pulvriserade ledande Meghan B.R. genom slutsvängen.
- Hon är järnladyn. Det var en häst emot idag, och när den fick lite jobbig inledning så gällde det att klämma till i god tid och köra ett jämnare tempo, det passar Betting bättre, förklarade Björn Goop efter triumfen på 1.10,2/1 609 meter autostart.
En häst som imponerade minst lika mycket och sannolikt hade gjort sig gällande i det stora loppet var Daniel Redéns femåring Keep Asking.
Den flyfotade knattetravaren lyckades aldrig kvala in till Elitloppet, men visade nu att han både hanterar tunga resor och full distans genom att speeda ifrån konkurrenterna till slut efter vaket avancemang utvändigt om ledande Lando Mearas.
Norges största travdag brukar sällan nå upp i samma nivå som Sveriges dito elitloppssöndagen gällande total klass, men kunde bjuda på två godbitar som saknades på Solvalla – nämligen Öystein Tjomslands kallblodsfantomer Tangen Bork och Brenne Borken.
Tillbaka efter hälsoproblem var det den förre som tog över den tillfälligt vakanta kallblodstronen genom att spåra från start till mål.
- Han kändes lugn och fin inför loppet och jag hade tidigt kontroll på ledningen. Sedan var jag nöjd med att vi kunde köra långsamt en bit, det var skönt för honom eftersom han varit borta länge och behövde loppet. Det är sådana här hästar man drömde om att köra när man var liten, det är alltid något extra att sitta bakom honom, kommenterade Tom Erik Solberg.
Cookies gör att du upplever vår site på bästa sätt.