För Olsson blev drömmen verklighet 2018

Det finns lopp och så finns det lopp. Prix d’Amérique har körts i över 100 år och räknas som världens tuffaste och största travlopp.
För de flesta travtränare och kuskar stannar loppet vid en dröm där borta vid horisonten.
För Daniel Olsson blev drömmen verklighet 2018.

Daniel är till vardags expert på franskt trav i ATG Live®, men han är också travtränare och kusk i grunden med ungefär 17 000 körda lopp innanför västen.
Den franska travsporten har länge legat honom varmt om hjärtat och den tyngsta kyssen fick han 2002.
– Jag hade fått in några franska hästar i träning som jag ville testa i Frankrike, berättar han.
En av dem – Big Toro – visade sig gilla upplägget och slog till och vann på nationalarenan Vincennes.
– Jag tycker det är allsidigheten som gör det franska travet så häftigt. Det tävlas åt höger, vänster, uppåt och neråt. Om du har en travhäst i Frankrike finns många nycklar för att lyckas. Dels har du flera olika distanser, dels kan du välja att starta på gräs, grus, kolstybb, i högervarv eller vänstervarv. Skulle det inte funka i sulky, kan du alltid matcha i monté, säger Daniel Olsson.
Som nu är helt nere i franska stamtavlor och landsortstävlingar.
– Det är klart att jag hänger med vad som händer på V75 och vilka som vinner de stora loppen i Sverige, men vardagstravet har jag nästan helt bytt mot det franska, erkänner han.
Vi är mer än halvvägs inne i det franska vintermeetinget på Vincennes och på söndag väntar höjdpunkten. Daniel Olsson jobbar som vanligt i ATG Live-studion och det här är en tävlingsdag han inte gärna missar. 
– Ända sedan Ideal du Gazeaus glansdagar har jag fascinerats av det där loppet, säger han.
Första Prix d'Amérique på plats såg han i början av 1990-talet.

Även om han säkert drömde om det, kunde han knappast tro att han en dag själv skulle få chansen att få vara en av de aderton kuskar som slåss om evig ära och en gigantisk prischeck. Men 2018 hände det. Det var tisdag och Daniel satt och käkade lunch i lugn och ro i Kanal 75:s studio i Värtahamnen, när det plingade till i mobiltelefonen. I andra änden: Daniel Redén.
– Han var intresserad av vad jag skulle göra i helgen, om jag var ledig eller inte, och om jag var sugen på att köra Wild Honey i Prix d’Amérique…
Daniel Olsson har haft egenägd häst i träning hos Redén och hoppat in som gästkusk lite då och då.
Men det här var något helt annat…
– Jag minns det inte själv, men jag ska ha suttit och skakat efteråt, säger han.
Daniel hade jobb både lördag och söndag, men lyckades i alla fall hitta en ersättare till söndagen och satte sig på ett morgonflyg till Paris. Frukosten åt han nere på Daniel Redéns gård, strax utanför Paris.
– Vi drack kaffe och hade det så lugnt och skönt där på förmiddagen. Helt plötsligt kom Daniel på att det var invigningsceremoni och det brann i knutarna…

De slängde sig in i bilen och begav sig i riktning mot Vincennes. Daniel Olssons frånvaro hade börjat oroa arrangörerna som hade en plan b; en stand-in!
– De hade kollat upp hur jag såg ut och hur lång jag var. Till slut hittade de en dubbelgångare som stod redo i min tävlingsdress och allt.
Invigningen innehöll bland annat en parad med de deltagande kuskarna i nummerordning. Som tur var hade Wild Honey tjänat mycket pengar och hade ett högt startnummer. När svenskarna sladdade in på parkeringen visade det sig att de var precis i tid.
Något som inte uppskattades av samtliga...
– Min dubbelgångare stod redo och blev tydligen besviken och lite irriterad när han fick nobben, säger Daniel och skrattar.
Nåväl, hans 15 minuter i rampljuset gick upp i rök, men Daniel Olsson  parad gick bra och Wild Honey värmde fint.
– Daniel Redén hade tre hästar inkvalade och Propulsion var hästen han trodde mest på, men jag kände i alla fall att jag satt bakom en häst i toppform, berättar han.
Daniel Olsson hade kört 16 lopp på Vincennes tidigare, men aldrig i ett lopp med 450 000 euro till vinnaren.
– Det hade hänt en del på Vincennes sedan jag körde där senast. Kuskarnas armbågar var lite vassare.

Men så är det också stor skillnad mellan ett vanligt lopp på Vincennes och ett lopp av Prix d’Amériques kaliber. Då krigas det från början till mål, vilket Daniel också fick uppleva. Starten blev ett enda stort kaos med totalt åtta omstarter. Ovanligt många även med det storloppets mått mätt.
– Jag tror aldrig att jag hört så mycket skrik och så många svordomar på så många olika språk samtidigt, minns han.
Wild Honey var säker iväg i samtliga starter, så också i den giltiga.
– Taktiken var inte helt given och jag avvaktade första hundra meterna för att se hur allting utvecklade sig. Tyvärr var det rätt många som var snabbare än henne så jag valde till slut att gå ner till sargen. Förhoppningen var att någon ur outsiderskaran skulle ta något initiativ och splittra fältet, berättar han.
Sjätte invändigt blev det till slut, men till skillnad från många andra upplagor blev loppet rätt låst med de betrodda så långt fram i fältet. Bird Parker i spets, Readly Express som andra häst i andraspår och sedan Bold Eagle och Belina Josselyn i tredje respektive fjärde ytter.
Medan Readly Express och kompani gjorde sig redo för upploppsstrid hamnade Daniel Olsson och Wild Honey på efterkälken, fast bakom en massa statister.
– Det var lite frustrerande, för hon joggade med så lätt under vägen. När jag väl vred ut henne avslutade hon rappt, men då var ju de andra redan i mål…
Direkt efteråt var han förbannad och besviken, men med distans till det hela förstod han att det inte fanns så mycket att göra.
– Känslan är att hon säkert fastnat om jag kört henne i andraspår också.

Daniel Olssons Pd’A-äventyr må ha slutat med en oplacerad häst, men med ett minne för livet. Det är inte alla kuskar som får chansen att köra inför drygt 35 000 på läktaren.
– Upplevelsemässigt är det tveklöst det största som hänt mig, säger Daniel Olsson, som fortfarande har kvar sin körlicens.
– Jag har definitivt inte kört mitt sista travlopp, men att köra i Prix d’Amérique kommer jag troligtvis aldrig få vara med om igen. Blixten slår ju sällan ner på samma ställe två gånger, även om jag förstås inte haft något emot om det hände…

Daniel Olsson om årets Prix d’Amérique:

Favoriten: Étonnant  
”Han är inte den hästen jag tror mest på, men kommer bli favorit, bland annat efter segern över Face Time Bourbon i Prix du Bourbonnais. Anthony Barrier är offensivt lagd och hästen gillar att dundra på utan rygg i bra fart. Många vill nog ha rygg på honom på söndag.”  

Tipset: Hohneck 
”Kullens stjärna gör en superintressant start. Han är visserligen bara fem år gammal, men har definitivt styrka, speed och startsnabbhet för att slå till. Han vinner troligtvis inte den tunga vägen, men i det här loppet brukar det finnas andra som sätter upp farten och han tål att haka på i tufft tempo.” 

Svenskhoppet: Power 
”Power vann Europaderbyt på Vincennes, men det var på lilla banan och det är andra förutsättningar på den stora. Nyckeln är att komma iväg snabbare från start. Hästen var inte riktigt körbar i starten senast och hamnade därför för långt bak. Det positiva var att Power bara såg bättre och bättre ut ju längre loppet led. Robert Bergh låter väldigt nöjd med förberedelserna inför söndag och lyckas han slipa till aktionen ligger en placering bland de fem främsta inom räckhåll.”

Fotnot: Se direktsändningen av Prix d’Amérique kl. 16:00 på TV4.

Skapad: 2022-01-27