Framförallt har jag förhoppningar på Quality Tilly

En självlärd amatör som tränar sina hästar på en grusad skogsväg ihop med morfar.
Oscar Berglunds resa från hästrädd tonåring till travets finrum är onekligen speciell.
- Det är jättekul att hela familjen brinner lika mycket för det här, det är min förklaring till att det går så bra, säger komettränaren som startar två hästar inom V75 på lördagen.

Den 25-årige amatörtränaren Oscar Berglund från Grytan i utkanten av Östersund har haft en förbluffande start på sin karriär.
Under fem år har han vunnit mer än var femte start.
När dessa rader skrivs ligger segerprocenten för 2018 på hisnande 37.
De senaste månaderna har Berglund dessutom prestenterat sig för den bredare travpubliken genom att vinna två V75-lopp. Hemma på Östersund med Hope and Dreams i juni och med Cobourg Hanover på Axevalla i juli.
Däremellan blev ytterligare en triumf för den senare i ett V75-lopp som kördes utanför kupongen på Dannero.
Att kalla det för kometkarriär är ingen överdrift, i synnerhet om man ser till att Berglund fick sin första kontakt med hästar i myndighetsåldern.
- Det finns ingen historia av att ha hästar hos oss. Vi är en riktig hockeyfamilj. Pappa och morfar har båda spelat på hygglig nivå och tanken var att även jag skulle göra det, sista året på gymnasiet var det bara hockey som gällde. Men så flyttade vi till en ny gård och råkade bli granne med familjen Djuse. Smågrabbarna lurade upp mig bakom en häst och på den vägen är det, förklarar Oscar Berglund.

I den nya grannfamiljen har det varit trav som gällt i generationer.
Bröderna Mattias, Martin, Mats och Magnus Djuse har alla tävlingslicens, liksom pappa Anders och farbror Lennart.
Men nu var det inte den travfamiljen det handlar om här, utan om den som flyttade in nästgårds.
Ishockeyfanatikerna som bytte intresse.
Bakom Oscar Berglunds framgångar döljer sig nämligen ett rent familjeföretag där den allra viktigaste pjäsen är morfar, 71-årige Carl Gustaf Alander, med hockeyförflutet i Leksands IF under lagets storhetstid i början av 1970-talet.
Numera också han med amatörtränarlicens.
- När jag ville börja amatörkursen så sa jag till morfar att han måste följa med, för jag vågade inte gå dit själv. ”Jag kan inget om hästar”, svarade han. Men så följde han med ändå och efter en lektion var han lika biten som jag. Sedan dess har vi kamperat ihop. Nu är vi helt frälsta i travet båda två och jag kan inte sluta berömma honom. Han är över 70 år, men i huvudet är han knappt 20, precis på samma nivå som en annan. Vi är som bästa kompisar, säger Berglund.
Det dröjde inte länge innan mamma och pappa också var med på tåget.
- De har sina vanliga jobb, men båda hjälper till dagligen ändå. Det är jättekul att hela familjen brinner lika mycket för det här, det är min bästa förklaring till att det går så bra.

För bra går det verkligen.
Efter att Oscar Berglund visat att han kan hålla en segerprocent fullt i klass med eller snarast högre än landets mest framgångsrika tränare har han i sommar också visat att han kan slå dem på travets stora scen, V75.
Vad är det för speciellt ni gör för att lyckas?
- Det är många som frågar och jag brukar ge samma svar. Ingen kan trolla, det gäller att ha bra material och bra förutsättningar. Sedan ligger det såklart otroligt hårt arbete bakom, det gör sig inte själv. Jag jobbar från morgon till kväll sju dagar i veckan.
”Bra förutsättningar” brukar betyda en stor komplett träningsanläggning, vad har du för förutsättningar egentligen?
- Det är väl inte så märkvärdigt om man ser det så. Vi har en gammal skogsväg här som vi har grusat upp ihop med några grannar. Det är väl så enkelt det kan bli egentligen, men det funkar bra och hästarna gillar det.
Och där kör du all träning?
- Ja. Rakbanan vi använder är 900 meter och lutar, det skiljer 16 meter från högsta och lägsta punkt. När jag skulle börja med hästar fick jag lära mig att man kör sex intervaller två dagar i veckan. Det fastnade och så har jag alltid tränat, vi kör tre intervaller åt varje håll.
Även nerför, det låter ovanligt?
- Ja, det är väl det. Men hästarna tycker att det är roligt. Jag har aldrig kört med pulsklocka och vet väl inte ens hur en sådan fungerar, utan det är på känsla. Normalt sett kör vi 1.28-1.30-tempo uppför och en bit snabbare nerför, men jag bestämmer aldrig innan hur fort vi ska köra. Det hänger helt på hur hästarna känns. Den enda regeln vi har är att vi kör lite hårdare en dryg vecka innan start och lite lugnare i de sista jobben inför loppet.
Hur många hästar kör ni åt gången?
- Fyra. Förutom jag och morfar har jag hjälp av ett par äldre karlar härifrån trakten som haft häst hela livet. Det är helt ideell hjälp, men ovärderligt för mig då allt blir klart så mycket snabbare. Man märker även hur mycket det betyder för alla att få vara i stallet och hålla på med djuren, de lägger verkligen ner sin själ när de är här och det gör det så kul att hålla på.

Med tolv hästar på träningslistan och ytterligare några på gården är det amatörlicensen till trots givetvis ett heltidsjobb. Och Oscar Berglund står i begrepp att bli professionell tränare inom kort.
- Ja, om två veckor ska jag in i skolbänken. Jag har bara den sista kursen på fyra veckor kvar. Som tur är går den mestadels på Wången och jag har bara en halvtimme dit med bil så planen är att pendla och hålla igång träningen som vanligt. Sedan får vi se om jag tar ut licensen direkt eller väntar till årsskiftet.
Har du plats för fler hästar när du blir proffs?
- Ja, vi håller på att bygga ut med ett nytt stall med 20 boxar. Jag vet att det finns intresse från hästägare och målet är att ha runt 30 hästar, inte fler än så. Att bli stortränare är absolut inget jag drömmer om, det skulle jag inte klara av. Jag vill ha ett litet stall med hög kvalitet och behålla den härliga atmosfär som vi har nu.
Du har två V75-hästar på lördag, blir det någon ny seger?
- Framförallt har jag förhoppningar på Quality Tilly som verkligen har toppform för dagen. Förutsättningarna passar och det här är nog hans stora chans att vinna V75.
- Etosha Boko är en verklig hedershäst, drömhästen för en amatörtränare. Han är den jag tar fram om det kommer besökare som vill testa på att köra. Däremot har han väl inte riktigt samma segergnista, men jag tror att han gör ett bra lopp och slutar långt framme, säger Oscar Berglund.

Det här berättar Oscar Berglund om sina två V75-deltagare:
- 9 Quality Tilly (V75-1) kom till mig i vintras och har utvecklats fint. Tyvärr hade han en halsinfektion i samband med starten på hemmaplan i juni, men han har kommit tillbaka och verkligen varit bra efter det. Det känns som att han är i sitt livs form, han är i alla fall otroligt mycket bättre nu jämfört med då han var trea i V75-debuten i maj. Det är lite humör i hästen och han kan vara vass innan loppen, däremot upplever jag inte honom som osäker och vet inte historien om varför han hade så många galopper innan han kom hit. Hos oss har han skött sig varje gång och det hänger säkert ihop med att han haft bra kuskar. Hästen är hur stark som helst och var inte trött i mål senast trots en väldigt tuff resa. Däremot har jag tyckt att han varit lite för osnabb för att vinna V75, men ska det ske är det nog på lördag med tanke på formen och passande distans. Läget är okej då han sitter i andraspår direkt. Det blir första gången Örjan kör honom och han får lägga upp det som han vill, men då det är en häst som ska gå i full fart hela vägen har jag absolut inget emot om han tar ett tidigt initiativ. Vi fortsätter med samma utrustning och balans som i de fyra senaste starterna, tåskor bak, helstängt huvudlag och jänkarvagn. Det ser ut som en överkomlig uppgift och jag är optimistisk.
- 7 Etosha Boko (V75-7) har också riktigt fin form och gjorde det bra i ledningen senast då han gav Weekend Fun en liten match om segern. Han är våldsamt startsnabb så även om utgångsläget blev väl långt ut passar det bättre än bakspår. Däremot tror jag inte att han kan ta en längd på Emilias häst (3 Sign Me Up Too) och den borde väl vara oslagbar i det här gänget? Etosha gick med goggles senast vilket är ordinarie huvudlag med dessa förutsättningar och det blir samma nu. Däremot tyckte Emilia att hästen blev sur när hon ryckte tussarna och jag har även hört det från andra kuskar så nu tar jag bort all bomull i öronen, det blir första gången hos mig. Eftersom jag håller honom som allra effektivast bakifrån vore det bästa rygg ledaren, men skulle han dra till spets och vara lika laddad som senast är det väl bara att prova där. Han sprang trots allt en låg 1.11-tid och kanske kan putsa lite på det. Han vinner inte så ofta, men med rätt resa kan jag mycket väl se att han slutar tvåa-trea här. Vi körde med lätta tåskor fram senast och det fungerade som önskat så det blir samma nu, plus jänkarvagn som alltid.

Skapad: 2018-09-03